Go Glass Hjortkvarn

BuiltWithNOF

Glassens historia, fakta och sägen…

Den här artikeln skulle bli en fakta sida om glassens historia. Det visade sig emellertid inte vara så enkelt att skriva den som jag först trodde. Efter en hel del efterforskningar i böcker och på Internet stod det klart för mig, att artikeln inte kunde heta Glassens historia, efter som historia är fakta och det framförallt om glassens tidiga historia finns väldigt lite fakta men många sägner.

Det har visat sig att det mesta som skrivits om glassens uppkomst, har kopierats eller skrivits om från andra källor som kommit över uppgifterna på liknande sätt. Detta är en fara, inte minst med Internet, där det är lätt att kopiera texter från andra utan någon större källkritisk granskning. Låt oss börja med att titta på några av de populäraste myterna.

Kinas kejsare ca 3000 år f.kr.                                                                                                         Myten berättar att  Kejsaren i Kina tröttnade på att allt vatten jämt var ljummet så han skickade slavar till bergen för att hämta snö och is. Vid den tiden lär Kejsarens kock kommit på, att om man blandade snö och is med frukter samt bärsaft så fick man ett välsmakande resultat. Dock är det väl att gå långt om man kallar den slutprodukten för den första glassen. Jag menar att barn (och vuxna) säkert långt tidigare fångade årets första snöflingor på tungan, och det var ingen som kom på tanken att kalla det för glass. Liknande anrättningar som den kinesiska lär ha förekommit både under Alexander den stores 356 f.kr-323 f.kr. och hos Kejsare Nero 37 e.kr.- 68 e.kr.

En annan populär sägen berättar att sjöfararen Marco Polo i slutet av 1200 talet, förde med sig recept på en dessert av sorbet-typ från Kina. Han lär också ha spritt metoden att kyla genom att använda en blandning av salt och is.

Det finns också en populär myt om Katarina de Medicis som 1533 gifte sig med prins Henrik den II i frankrike (Han blev kung Henrik II år 1547). Hennes kock Buentalenti från Florens, lär ha haft ett fantastiskt glass recept, som efter hans död ska ha förvarats på hemlig ort under sträng bevakning. Detta skulle innebära att den Franska ”Glace” hade sitt ursprung i Italien! Glassen gjordes av mjölk, ägg, gelatin och socker, alltså en blandning som börjar likna våra dagars glass. Dock hade inte infrysningsmetoderna förfinats, så man får utgå ifrån att glassen ändå skiljde sig i både smak och konsistens från vår moderna variant.

Slutligen har vi myten om Charles I av England (1600-1649) vars kock DeMirco lagade glass av sådan otrolig kvalité att Kungen erbjöd honom livstids pensions utbetalningar om han inte avslöjade receptet för någon utomstående.

Myt eller historia?                                                                                                                      I en bok av Caroline Liddell and Robin Weir, Ices: The Definitive Guide, publ. av Hodder & Stoughton, 1993, ISBN 0-340-58335-5, konstateras att det finns väldigt lite fakta som stödjer dessa sägner. Angående de sägner som jag nyss beskrivit, skriver författarna i första kapitlet av boken följande:

”Dessvärre, finns inga historiska bevis som stödjer någon av dessa historier. De verkar snarare vara en skapelse av fantasifulla glass-tillverkare och säljare under 1800 talet. Faktum är att vi inte har kunnat spåra någon av dessa historier längre tillbaka än 1800 talet.” Därefter fortsätter man att motbevisa påståendena om Marco Polo, Katarina de Medicis och Charles I.

Det faktum att kocken DeMiroc blir så omtalad i IAICM (International Association of Ice Cream Manufacturers) bok "The History of Ice Cream"är anmärkningsvärt. Det finns nämligen andra källor som nämner upp emot 10 andra namn på Kung Charles den förstes ”glass” kock. Och huvudproblemet kvarstår, det finns inga anteckningar om att någon sådan pension som nämns i skrönan skulle ha betalats ut till någon av Charles kockar överhuvudtaget. Därefter övergår man till att diskutera den del av glasshistorien som är dokumenterad.

Så låt oss göra en kort sammanfattning, även om den inte är alls lika fascinerande som all mustiga sägner.

Som Chris Clarke, I sin rapport till 2004 Royal Society of Chemistry mongraph "The Science of Ice Cream", påpekar så är glassen historia starkt bunden till utvecklingen av kyl och frysteknik, och kan delas upp I några viktiga steg:

  • Upptäckten att kyla mat och dryck genom att blanda ingredienserna med snö och is.
  • Idéen att man genom att lösa salter i vatten kan skapa kyla.
  • Upptäckten (och spridandet av kunskapen) att man genom att mixa salt med snö eller is kan producera ännu mer kyla. Detta skede i 1600 talets andra hälft då man också började blanda i grädde i saftis blandningen.
  • Uppfinnandet av glassmaskinen (mitten av 1800 talet) som gjorde det möjligt att snabba upp frysprocessen och att bland in mer luft i den frusna blandningen
  • Skapandet av mekaniska kylmaskiner i slutet av 1800talet och början av 1900 talet, som lett fram till utvecklingen av den moderna glass industrin som vi har idag.

René Antoine Reaumur, Fransk vetenskapsman som levde 1683 – 1753 upptäckte att om man skrapade av den glass som frusit på kanten till skålen den frös i, samtidigt som man lät ny smet rinna ut och frysa till - och upprepa detta till all smet var frusen - så fick man en mycket len och smidig glass. Rörde man om för långsamt blev glassen isig. Dessa enkla fysika regler gäller än idag vid tillverkning av glass.

Mycket av den glasshistoria som finns dokumenterad handlar om USA. Den massiva invandringen och blandningen av olika kulturer, blev en katalysator för glassens utveckling. Men även den här delen av historien, som berättas med sådan självklar övertygelse i både böcker och på Internet, vacklar om man börjar syna den i sömmarna. Låt oss ta några exempel:

1843 (eller 1846, båda uppgifterna förekommer flitigt) tillskrevs Nancy Johnson en hemma fru från New England (enligt vissa källor från Philadelphia) äran att ha uppfunnit glassmaskinen (vilken hon patenterade). Ändå finn det beskrivningar av liknande maskiner i Frankrike från 1768!

IceCreamPatent

Glasstrutens uppkomst hänvisas i mängder av publikationer till Ernst Hamwi, som sålde “zalabia” (en sorts våffla som fylldes med sylt och grädde) på St. Louis World's Fair 1904. Historien berättar att glassförsäljaren i ståndet intill fick slut på tallrikar, då rullade Hamwi en kon av sina våfflor, som snabbt stelnade till och sedan fylldes med glass. Det enda problemet med denna solskens historia, är att det på samma utställning fanns ca 50 försäljare av liknande våfflor och minst en handfull av dem gör anspråk på att vara uppfinnare till glasstruten. Som ytterligare smolk i bägaren (eller struten) finns det indikationer på att liknande strutar serverats i England och ev. Frankrike lång tidigare.

I USA drack man mycket Soda (Kolsyrat vatten, var ofta smaksatt med fruktsirap och toppad med grädde) som såldes på speciella barer. Som en utveckling här av kom  Ice cream soda, en mycket populär anrättning som består av en soda med glass i. Många gör anspråk på ”uppfinningen” de två populäraste versionerna är den om  Mr. Green som sa sig uppfunnit anrättningen för att konkurrera med en närliggande större Soda-bar.

Samt den versionen som (min favorit) berättar om Fred Sanders i Detroit, som fick besökare till sin Soda-bar sent på kvällen, gästerna ville ha soda toppad med grädde. Men grädden var slut, så Mr. Sanders chansar och lägger i vanilj glass istället, med förhoppningen att gästerna inte skulle märka skillnad. Det gjorde dom! Sanders fortsatte att lägga i glass och omsättningen per dag lär ha stigit från 6$ till 600$ (men som sagt detta är mer sägen än fakta). Sedan finns det varianter där historiernas huvudpersoner bytt namn med varandra!

Nog med historia, dax för en glass!

Anders Isacson

old ice cream eaters

[Gó Glass] [Glassen] [Öppet tider] [Glassbarerna] [Evenemang] [Fotogalleri] [Återförsäljare] [FAQ] [Glasshistoria] [Jobba hos oss] [Kontakta oss] [Om oss] [Juridisk info.]